Min Musikaliska Resa

jag heter Andreas Bryntesson.Jag är en låtskrivare som även sjunger och spelar gitarr.
jag har spelat in en del av mina låtar själv genom åren, men har alltid ansett att dom förtjänar ett bättre öde, så jag tog kontakt med en kille som har en ganska liten men väl
utrustad studio och bestämde ett datum för att spela in mina låtar mer seriöst...
Det här var någon gång runt mars 2013.

Den ursprungliga planen var helt enkelt att trycka på den där röda knappen, spela gitarr och sjunga dom där låtarna och Fredrik Bergqvist skulle spela bas, för att få ett rikare/fylligare ljud.
Jag ville spela in ungefär 4-5 låtar och tänkte att vi borde vara helt klara efter runt 10-15 timmar/ 1-2 dagar...
Det där var en dröm som inte slog in.
För att göra en väldigt lång historia kort, utvecklades saker väldigt fort och projektet växte sej en hel del större än den ursprungliga planen.
På grund av många olika anledningar var det en väldig massa förseningar längs vägen, men skivan är äntligen klar och jag fick faktiskt leveransen av 300 skivor dagen före julafton.
Här är några av dom största förändringarna jämfört med den ursprungliga planen:
* 11 låtar istället för 4-5.
* 5 musiker som rockar loss på låtarna istället för 2.
* 2 av dom 11 låtarna är nya och skrevs faktiskt under inspelningsprocessen.

Min farfar var en väldigt duktig musiker och jag antar att han var snäll nog att dela med sej av lite hans musikalitet till mej.
Han hade alla möjliga instrument hemma i sitt hus och jag ville alltid spela gitarr även som liten, men min farfar tyckte att det skulle vara bättre för mej att lära mej spela piano först.
Så som ganska ung (innan tonåren), gav han mej pianolektioner i några år.
Jag har fortfarande kvar en gammal inspelning på en kassett, där vi spelar ihop.
Jag spelar piano och han spelar klarinett.
Han blev äldre och hamnade till slut på sjukhus och när han låg där har jag fått höra att han hade uttryckt sin önskan, attt han ville att jag skulle få hans gitarr, när han var borta.
Jag antar att han visste hela tiden att jag egentligen ville spela gitarr, men tyvärr så rann tiden iväg innan vi hann dit.
Det blev som han ville och jag fick hans kära och fortfarande väldigt fina nylonsträngade Levin, tillverkad 1959 (det är faktiskt just den gitarren som jag spelar på, på fotot på den första sidan) och jag började spela på den direkt.
Det tog inte så lång tid innan jag spelade mina första trevande ackord någonsin och jag lärde mej låtar genom att försöka spela med till gamla kassetter (minns någon dom...?)
jag har köpt några andra gitarrer sedan dess, men den som jag fick av min farfar kommer för alltid att ha en speciell plats på min vägg och jag tar fortfarande ner den och spelar på den ibland,
för det är fortfarande en väldigt bra gitarr med en väldigt speciell känsla sammankopplad med den.

Jag har alltid tyckt om att lyssna på musik, men det var inte förrän jag var kanske 24, som jag började inse att jag faktiskt kunde försöka skriva mina egna låtar.
Innan dess hade jag inte ens funderat på den möjligheten.
Den första låten som jag någonsin skrev hette "dreams".
Jag minns fortfarande melodin i dom där verserna och den var naturligtvis väldigt dålig, men det var i alla fall mitt första seriösa försök och när jag fortsatte och skrev nya låtar kände jag
att dom blev bättre och bättre, för varje ny låt som jag skrev.
Jag skrev dock inte så mycket som jag borde ha gjort, eftersom jag prioriterade andra intressen före låtskrivandet och direkt efter studenten fick jag ett jobb i en närliggande fabrik.
Jag antar att ett fast jobb och en stadig inkomst gjorde mej mindre "hungrig" på att skriva musik, så musikaliskt sett gick det väldigt långsamt.
jag kom fortfarande på en massa väldigt bra låtmaterial hela tiden, men tyvärr övergav jag dom flesta av dom, för att jag inte hade orken och jag kände inte att jag "behövde" göra så mycket annat än att jobba och tjäna pengar.
Så jag slösade, väldigt beklagligt bort alldeles för många år och skrev väldigt lite musik.
Det kanske blev 1-2 låtar varje år, som blev klara och inspelade på min 4-kanals yamaha kassett porta.
Allt annat kastades bort och det var en hel del bra material som slösades bort på det viset under alla dom där åren.

För ett par år sedan, hade fabriken där jag jobbar något av en allvarlig kris och det var förstsa gången som jag kände att mitt jobb var i seriös risk.
Den känslan gjorde mej bekymrad, så jag började tänka på vad jag skulle göra om jag blev arbetslös.
Detta gjorde att jag började spela musik betydligt mer regelbundet igen och jag började att skriva mer låtar.
Jag antar att jag, på något konstigt sätt behövde det där hotet om att förlora jobbet, för att börja ta min musik mer på allvar igen.

Jag och Fredrik Bergqvist håller fortfarande på och repar in låtarna på skivan.
Vi närmar oss varje rep, att sätta dom, men ett par låtar är svårare och behöver mer jobb för att dom ska låta som vi vill.
För ett par år sedan fick jag frågan av en kompis, hur jag såg på att uppträda live.
Jag svarade att det aldrig kommer att hända, för jag kunde inte ens föreställa mej själv på en scen framför en publik.
Den frågan fick mej dock att börja fundera på det och jag antar att jag började förbereda mej själv mentalt redan där och då.
Förra året genomförde jag och Fredrik 2 uppträdanden och i år har vi gjort 1 uppträdande hittills.

Den första spelningen var väldigt jobbig och jag var väldigt nervös.
Vi spelade 3 låtar.
Jag kan inte påstå att jag hade särskilt roligt den gången, men vi gjorde det och det var trots allt en ok spelning.
Min bror filmade spelningen och fastän det var väldigt jobbigt, så tittade och lyssnade jag på den och upptäckte en massa saker som jag borde ha gjort och inte borde ha gjort.
Jag fick oxå en del respons från publiken efteråt och det var uppenbart att det fanns en hel del att förbättra.
Det är skillnad för Fredrik, för han har mycket mer erfarenhet av uppträdanden.
Den enda erfarenheten jag hade innan var några bröllop och dop och det blir inte alls samma sak.
Den andra spelningen var en stor förbättring på alla sätt och vis.
Vi spelade 4 låtar och jag kände mej betydligt tryggare och försökte fokusera på vad jag visste att jag behövde förbättra.
Den spelningen var faktiskt riktigt rolig och väldigt avslappnad för oss båda två.
Den tredje spelningen var ytterligare en klar förbättring.
Vi spelade 5 låtar den dagen.
Jag börjar känna mej mer bekväm och trygg på scenen och jag har roligt.
Vi har bara gjort 3 spelningar hittills, men jag känner mej ganska övertygad om att det bara kommer att gå lättare och bättre med tiden och erfarenheten och det är en härlig känsla.

Den där tredje spelningen visade sig tyvärr bli vår sista, som någon slags samarbete, eftersom Fredrik väljer att satsa på andra projekt istället.
Jag önskar honom all lycka och framgång och kommer att fortsätta på den här resan på egen hand.
Jag har försökt att få ihop fler musiker, för att kunna få till en större ljudbild, ungefär som på skivan.
Förhoppningsvis kan jag kanske få ihop folk till någon slags band situation, men hittills har jag inte hittat någon mer.

Hela det här projektet har tagit väldigt lång tid, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var något som var värt att vänta på när ni får höra låtarna.